20
Skrivet 21 December - 2013, 12:52
Postat i
LIFE
Så här runt jul och nyår älskar jag (och säkert många andra) att köra en massa tillbakablickar på året som varit.
2013 är inte något undantag, vi börjar med en utmaning på 20 saker ni inte visste om mig, och utmaning var det allt nog! Halvvägs trodde jag att jag skulle få ändra till tio "frågor" istället för tjugo ;) Kika in lite senare så ska ni få en tillbakablick på mitt 2013!
1. Kaffenarkoman! Har druckit kaffe sen jag var 10-11? Ärligt skulle jag hellre dö än att leva utan kaffe resten av livet. Efter min sjukskrivning i höstas utdelades det kaffeförbud hemma och killen hotade t.o.m. att gömma undan kaffekokaren. Ni skulle sett vilken jäkla kalabalik det var hemma! Ropade, skrek och grät, "Ta vad fan du vill, men inte kaffekokaren! Tror du inte jag hittar den!?!" Fattar ni vilken nivå mitt kaffeberoende ligger på nu? Från att ha druckit 1-2 PANNOR kaffe om dagen till att dricka två (gigantiska...) muggar om dagen, framsteg ;)
2. Slarvigt kontrollfreak. Vill ha kontroll över allt och alla! Disken ska plockas in i maskinen på ett visst sätt, tvätten viks alltid lika och prydnader ska stå exakt på centimetern rätt samtidigt som jag slänger kläder på golvet. Vem har tid att slänga kläderna i tvättkorgen 20cm bort liksom..? Kan omöjligt se på när sambon städar eller diskar utan att påpeka hur han kunde göra det bättre.. Har numera lärt mig att gå in i ett annat rum istället, det jag inte ser kan jag inte kontrollera!
3. Fick min första analoga systemkamera av pappa när jag var 14
4. Min första digitala SLR kamera köpte jag 2008.
5. Har fått min kreativitet från både mamma och pappa. Båda två är sjukt duktiga på att rita och att uttrycka sig.
6. Är inte religiös, men tror på ödet och reinkarnation.
7. LMT - liten men tuff! Tvivla inte på att jag inte står upp för mig själv och dom som står mig nära.
8. Har lidit av panikångest sen jag var 13.
9. Älskar att argumentera (och först och främst ha rätt ;) ) och livliga diskussioner. Jag har en tendens att omedvetet höja ljudnivån och blir ofta tillsagd att dämpa mig. Jag och min sambo har ofta väldigt eldiga diskussioner var utomstående kan tro att vi har värsta bråket på gång, när vi egentligen bara har en vanlig diskussion!
10. Svensk medborgare!Ända fram tills jag gick i femte/sjätteklass så pratade jag rikssvenska.
11. Vilket också innebär att jag är urdålig på finska. Jag gör mig förstådd och förstår bättre än jag uttrycker mig, men några mera djupgående diskussioner kan jag inte föra. Vilket är jäkligt frustrerande eftersom jag annars tycker att jag uttrycker mig fint på både svenska och engelska och har ett brett ordförråd. Så kommer man till finskan och allt bara faller platt när man inte ens kommer på simpla ord som boll.. Vad fan är boll på finska? När jag var 19 lärde jag mig månaderna på finska för första gången i mitt liv!
12. En månad efter att jag träffade min pojkvän visste jag att jag träffat mannen i mitt liv!
13. Har gått ner 27kg på två år. Hur? En kombination av att äta mindre portioner, mindre kolhydrater och att må dåligt! Efter nyår ska jag jäklar komma mig iväg till gymmet och börja bygga upp min kropp igen!
14. Har fotografiskt och förbannat bra minne! Telefonnummer, kontonummer, födelsedagar/datum, situationer/händelser, minns allt! Kan gå tillbaka till ett minne och berätta vad, varför, hur och när hur enkelt som helst.. Gissa varför jag älskar att argumentera ;)
15. Har rökt sen jag var 12, alltså 10 år! Shit alltså!! Har iallafall trappat ner till fem till sju cigg i veckan sen oktober, för efter nyår gör jag slut med ciggen för evigt! Tio år tillsammans med ciggen är ju bara tragiskt, gav mig själv den här perioden att trappa ner. För jag vet ju med mig själv och alla misslyckade försök: det går inte att sluta omedelbums! Nu har jag kommit ifrån min ovana och mitt beroende och ser inga absolut problem med att sluta!
16. Nästa år har jag bott hemifrån i fem år!
17. Vet att jag vill jobba inom media, men inte vilket yrke. Grafisk designer, ljudtekniker, klippare, fotograf, ja ni fattar...
18. Väldigt självkritisk. Är aldrig riktigt nöjd med mig själv och försöker alltid prestera bättre än gången innan.
19. Är väldigt intuitiv och läser väldigt lätt av människor och situationer.
20. Jag värdesätter egentid väldigt högt men är likväl beroende av att ha folk runt mig.
Fick ni veta något nytt om mig eller var allt bara old news? ;)
HOSPITAL
Skrivet 11 December - 2013, 17:03
Postat i
LIFE,
WORDS
Oookay! I-AM-ALIVE... And this is whats been going on! For almost two weeks ago I was hospitalized for a weekend.
It all started on friday morning, I woke up had a banana for breakfast and a half hour later it felt like something would've exploded in my tummy. I couldn't walk, sit, pee or nearly even breathe, I've never experienced that kind of pain in my life before!
We called 112 and the paramedics arrived 15 minutes later. They couldn't tell what was wrong and just told me to go to our health care station. So we did and when we came there they gave me a bed I could lie down in and then all the waiting began..
Several nurses came and took tests after tests and I had to wait for the doctor for two hours. When the doctor finally decided to show up, he did a quick five minute check and just sent me to VCS. Then again at VCS I had to wait for another two hours to get anywhere.
Now they started to do more thorough examinations and after an hour I found out I was going to be hospitalized. There was a chance my oviduct was going to explode and if this would happen it would lead to blood getting out in my tummy. Which meant surgery.
The thing was I had never been hospitalized or had surgery in my life before so you could say I was scared, very scared. Six hours after I got to the health care station, I got a room at the hospital and the ugly mandatory hospital clothes. Babe went home to get me some stuff and during the time he was away the nurses tried to insert a cannula but an hour later and four failed attempts, they called in the anesthesiologist who finally got it in.
The morning after I was woken up by the nurses who was there to take some blood samples and change my antibiotics..again.. The nurses told me the doctor was going examine me at 10.
At 12.30 the door was abruptly opened and the doctor came to my bed. She started to ask me a series of questions and I answered them sincerely and politely when she suddenly rolled her eyes at me and my answers!!
I immediately asked her what that was about!? She just continued staring at me a while and then ignored me and jumped to her next question. She didn't even have the decency to answer my question!
There I was, scared to death, with a doctor who was looking and talking to me like she was some what better than me.
When we were walking to the examination room she told me her personal opinions on what surgeries she doesn't like to implement. I was truly chocked and offended by this and sputtered out that she had "no right to judge me or roll her eyes at me and look at me like I'm some kind of idiot. No matter what she thinks and no matter what her personal opinions are!".
That damn doctor couldn't give an apology even when I confronted her with tears streaming down my face. She was a woman in her fifties who acted like she had every right in the world to judge me (or any of her patients). She even was rude and rolled her eyes (AGAIN!!) when I didn't know my exact weight!!
Anyway, surgery wasn't needed but then on the other hand I had to get a round of chemotherapy. This is nothing I wish upon anyone, not even my worst enemy!
An hour after I got the shot I started to feel a little absent, tired and dizzy. Another six hours later I started to feel really sick and started throwing up. My tummy was hurting like hell once again and I had to ask for painkillers for the first time.
They gave me a panadol(!!) which I ended throwing up and then I got stonger painkillers and something to help with the sickness. I can't say I slept well that night.
Three hours after I woke up the doctor came and told me I was getting better and finally told me I could go home!!
The whole week after the chemotherapy I was feeling absent and when I laid down I had this feeling like I was going to faint all the time through out my body.
I haven't had any kind of apetite and absolutely no additional energy. My tummy has been hurting a bit ever since but they told me it can take up to three weeks before my fully recover.
